Förvånad över när vanlig svensson, med goda kristna värderingar sympatiserar med SD?

SD:s framgång, först oro, sedan lättnad för mig. Nu kan jag pusta ut. Jag, trots allt, inte dum. Jag, fattat, bara inte kunnat sätta ord på. Tidigare svävat som en mörk moln över mig, har fientligheten blivit nu konkret för mig, fått ett namn. Skönt, nu kan jag bemöta den. Sparka tillbaka.

"Lite rätt har de", heter det.

Men när blev Åkesson expert på UTANFÖRSKAP?

Han som förstärkt "VI" och "DE". Pekat på!

Förvånad över att det även finns invandrare som är med i SD?

Vi klumpar oss ihop när vi först kommer till Sverige. Ett sätt att klara oss, överleva.

Vi drömmer om att komma bort därifrån och komma till det "riktiga" Sverige, du vet ett sånt Sverige med svenska namn på granndörren och har vi väl nått till villaområdet skyr vi andra invandrare.

Ärligt, vem vill gå tillbaka och vara en klumpmassa, missanpassad och anorlunda (nej, det heter aldrig exotisk på utländska)? Anorlunda heter det, lika med UTANFÖRSKAP.

Där är jag igen...utanförskap.

Demonen jag slåss mot halva mitt liv men som lyckas spåra mig gång på gång fast jag flyttar...flyttat mååånga gånger... och bytt efternamn... till ett svenskt.

Fan!

Nej, jag svär inte, kallar det bara för vad det är!

Men nu har JAG, som invandrare, också blivit SD:s drömperson! Jag, drömperson, skojar du?!

Jag pekas på igen. Det gör mig nervös. Vad är det nu då? Det är lungt, jag, tydligen bra, duger, duktig...förebild för andra missanpassade idioter som inte lyckats fast det går om man vill.

De pekar på mig: visst går det!

Jag, kränkt, men allt jag får fram är... "Tack!" Kanske om jag är med så slipper jag UTANFÖRSKAPET.

Överlever. Slipper flytta. Suddas ut.

"Lite rätt har de ändå", heter det.

Neeeej, finns det fler blattar hos de också?

...då vill inte jag vara med.

...Jag vill bara vara homo sapiens sapiens, rasen som tar ansvar.

Ansvaret vill jag inte lämna över till SD. Andra partier fegat ut. Rädda. Försöker "skydda" mig som ett exotiskt djur...men jag vill bara vara med. Innan jag suddas ut...sakta.

Det började med ett Facebookinlägg om SD som jag läste och var tvungen att kasta mig in och kommentera. Det blev ett långt inlägg från min sida, snarare en krönika och debatten kom igång.

Härligt! Nödvändigt.

Oavsett var man står i frågan, en sak en säker: de flesta har någon åsikt, intresset i frågan verkar finnas (och det är positivt!) ändå är det få som öppet och ärligt pratar om ämnet.

Det vill jag välkomna samt öppna för diskussion om andra saker.

Har dessutom tröttnat på alla mode- och inredningsbloggar. Det måste finnas mer att prata om än vilken topp jag köpt idag och vilket märke på läppglansen är bäst.

Läs mitt mitt första inlägg, som läggas ut snart, och kommentera det gärna. OBS! Kränkande kommentarer tas bort.

Hälsningar

underdog